Tisdag 15/1-02
Nu har jag påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv. Klockan 8.45 i morse släppte jag in dem. Städfirman. Så nu har jag blivit en högfärdig överklasskärring utan respekt för proletariatet, som anlitar andra för att ta hand om min egen skit. Eller? Tacka vet jag att få tid över till annat! Helst skulle jag såklart ha dem här 8 h varje dag, men tyvärr har inte Firman insett ännu att jag faktiskt är värd det, så det får räcka med 5 h i månaden. Dra över golvet med dammsugare och mopp och städa toaletterna får vi lov att göra varje vecka i alla fall, men nu blir det faktiskt något MER än det gjort i alla fall en gång i månaden, bara en sån sak!
Onsdag 16/1-02
Som det kan bli. Modren fyller 60 i höst och med anledning av detta ska familjen göra en gemensam resa, och med anledning av DET ska det bli möte hos syster yster ikväll för att bestämma när-var-hur. G har setat i möte sedan 8.30 på jobbet och har inte kommit hem än, 19.40. Och jag som sa att jag inte skulle åka hemifrån förrän halv åtta så han slapp lägga alla barnen själv. Och nu sitter jag här och har fått lägga alla barnen själv. Ödets ironi eller?
Fredag 18/1-02
Bland det roligaste jag vet när det gäller språk är att säga elaka saker med fina ord. Se här ett lysande exempel som kommer från vår anläggningsplats, skrivet till kundens otroligt irriterande "oberoende" konsult:
"(Firman) understands and makes allowance for the difficulties facing one alone Consultants representative to correctly follow all activities, which sometimes also happens during late working hours or night hours. Please therefore for your assistance below find a short summary of the correct sequence of the events you are referring to."
Finns det finare sätt att säga "Skitsnack, gubbjävel" på? En diplomat är en person som kan be dig dra åt helvete på ett sådant sätt att du ser fram emot resan dit.
För övrigt kan jag meddela att G kom hem 21.15 i onsdags och res-mötet fick hållas som telefonkonferens. Vi åker nog till Alcudia. Första veckan på sommarlovet blir det i alla fall.
Lördag 19/1-02
Idag har jag minsann varit flitig: Läsa Sticka
Tisdag 22/1-02
Jag känner mig som Effie, tanten i Ernie. Hon har alltid strumporna nedkasade över fotknölarna, och så ser jag ut idag. För långa (!) strumpbyxor och för snäv lång kjol kan tydligen ha den effekten, men jag kan inte påminna mig att jag någonsin varit med om det förut. Kanske för att strumpbyxor normalt inte är för långa för mig, för det kan inte bero på att jag inte har kjol så ofta, för det har jag.
De gånger jag råkat ut för strumpfadäser brukar det handla om att det går en maska på de svarta strumporna just när man reser sig för att dansa med en snygging, eller, i stay-up-strumpans ungdom, så hasade de ibland ner. Det resulterar i 1) att spetskanten sticker fram under kjolkanten, vilket vissa i och för sig tycker är trevligt, eller 2) man riktigt hööör ploppet när håll-upp-remsorna inte håller upp längre, utan släpper greppet, och där står man med hela härligheten runt fotknölarna. Inte sååå sexigt, är väl de flesta eniga om. Nuförtiden åker stay-upstrumpor aldrig ner antingen för att 1) låren fyller ut bättre eller 2) håll-upp-remsorna har bättre kvalitet. Ärligt talat är det nog 2) som är den största orsaken, nuförtiden för jag kliande ränder runt låren i en vecka efter att jag haft stay-up-strumpor på mig. Tänk dig ett myggbett som når hela vägen runt låret, och klådan det förorsakar! Så känns det.