Tisdag 4/2-03
Jösses vad det snöar! Tredje dagen nu, och det verkar inte vilja sluta. Jag säger som jobbarkompisen sa igår: Vad var det för fel på den snö vi hade förut?! Nej, först ska det smältas bort så snödropparna tror att det är vår, fem plusgrader och stigande, sen ska det plötsligt, över natten till fredag bli femton grader kallt. Attans vad tanklocket frös fast förresten, men det är en annan historia. Sen dags för 3 dm snö på två dagar. Vi får väl se hur mycket som kommer idag. Och nu är det nollgradigt, så det blir väl 3 dm tjockt vatten innan kvällen. Varför kan det aldrig vara lagom?!!
Jo det där med tanklocket. I fredags skulle jag åka tidigt till jobbet. G var ju borta måndag till torsdag, så jag tänkte jag skulle försöka få ihop lite extratid på fredag morgon. Glad i hågen knatade jag ut till bilen i den gnistrande morgonen klockan kvart i sju. Jag spettade fram bilen under isbarken och körde på minus två liter bensin til macken för att tanka. Jag skulle sätta nyckeln i tanklåset, men istället för det mjuka rasslet av nyckeln som går i, sa det *tock*. *tock* *tock* *tock*. Och där stod jag, men en mack full av bensin och ett tanklås som var djupfryst som ett torskblock. Vad göra? Jo, jag stolpade såklart in på macken och skaffade mig en burk låsspray. Ut igen. "Ffftt!!" sa det, och sprayen sprutade åt alla håll, utom in i låset. Jaha, nu då? In igen. "Kan jag få en plastpåse med varmvatten?" Och mackkillen satte på kranen, och vattnet rann och rann, men fortsatte vara iskallt. Värmepatronen hade inte gått under natten! Han satte på den, men det skulle ju ta evigheter innan det blev nåt varmvatten på det viset! Under tiden försökte jag tina låset med tummen. Skiftade till de andra fingrarna när värken blev för svår. Inget resultat. Det är KALLT att stå barhänt med tummen på ett lås av metall i femton minusgrader och en bris från norr. Men gryningen var vacker, Venus hängde som en juvel över horisonten. Och jag tänkte, att det måste ju vara någon mening med det här. Det kanske inte var tänkt att jag skulle komma tidigt till jobbet idag. När jag hade filosoferat färdigt och inte kunde uppbringa mer värme i mina stackars fingertoppar gick jag in och plågade mackkillen igen. "Hur går det?" "Dåligt" sa han. "Men har ni ingen mikro, eller kokplatta?" Jo det hade de såklart, varför hade jag inte tänkt på det tidigare?? Två minuter i mikron, sen i med vattnet i en apotekspåse, ut till bilen. En och en halv minut senare släppte isproppen i låset och jag kunde tanka. Halv åtta var jag på jobbet, en dryg halvtimme senare än det varit tänkt. Det visade sig att jag hade missat entrékaoset. Ingen hade kommit in utan kod på kortet, och vem kommer ihåg sin kod?! Se där, det fanns en mening med det hela i alla fall. Att jag sen fick tre gånger blåskärm spelade ingen roll, jag hade ju fått se Venus.
Fredag 14/2-03
Trevlig AllaHjärtansdag på er allihop! Inte för att vi nånsin har brukat bry oss om den dagen, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Förra året hade de små liven skrivit så fina kort och allt möjligt åt oss, och de var så besvikna att inte vi hade ordnat nåt åt dem. Och så tänkte jag i år, att om den här dagen är viktig för dem så får jag visa dem respekt och också tycka att det är viktigt, så i morse tryckte jag ut hjärtan i frukostsmörgåsarna som de fick. Det är lite lagom nivå tycker jag, köpa grejer och sånt kommer jag nog aldrig att göra.
Den eller de som skickat hälsningar till mig via Someone Likes You får ursäkta, men när det inte finns nån knapp för "ge upp" ids jag inte gissa på e-postadresser i all oändlighet. Jättegulligt av er/dig, men för komplicerat att lista ut för mig.
Tisdag 11/2-03
Jobbar så svetten lackar, återkommer en annan dag.
Måndag 24/2-03
Grattis på födelsedagen, kära Svärmor!
Sportlov, men jag jobbar. Vi tog i alla fall sovmorgon imorse, ända till 6.15. De små liven skulle inte ha behövt stiga upp förrän 7, men det var bara E som sov så länge.
I lördags var jag och Y på stan och tittade på leksaker och tänkte gå på museum, men de har stängt Länsmuseet hela året, det hade jag ingen aning om! Så kulturella är vi. Så var vi på Åhléns och rotade i strumplådan, när Y plötsligt fick upp en gigantisk illrosa plånbok. Jag trodde det var en väska först. "Jaha, den får vi lämna in i kassan" sa jag, och kastade en snabb blick på barnbilderna som satt under locket. "Men kolla, det är ju Daniel och Linda!" sa jag och Y samtidigt. Vi hade alltså hittat Es kompis' mammas plånbok i strumplådan på Åhléns. Jag skyndade mig att ringa hem till dem, jag tänkte att hon kanske var på stan just då och hade tappat plånboken. Det visade sig att hon hade blivit av med den, blivit bestulen alltså, på onsdagen, i en annan affär. Och på lördagen hittade vi den på andra sidan gatan. Vad är sannolikheten för det?? Vi tog med den hem och hon blev överlycklig att få tillbaka den. Hon hade ju hunnit spärra alla kort, men körkortet hade hon ju kvar nu och slapp krångla med det. Några tjugor hade hon blivit av med, men det kan man ju ta. Fantastiskt. Världen är bra liten ibland.
<A HREF="http://home.bip.net/maria.vabulis>Startsidan