Onsdag 2/2-00
Idag har jag varit flitig. Igår blev det beslutat att jag ska slippa bry mig om tekniken i Ubungo nåt mer. Efter ett år som konstruktionsledare, ofrivillig och okunnig sådan, har jag äntligen lyckats få dem som borde göra det, teknikerna, att verkligen göra det. Så nu njuter jag min nyvunna frihet som administrativ projektledare igen, och jag gav mig glatt i kast med alla besiktningsanmärkningar. Jag har gjort en liggare över vilka besiktningsanmärkningar vi har och när vi borde åtgärdat dem och om vi har åtgärdat dem. Det låter ju inte så himla kul, men i jämförelse med teknik som man inte begriper sig på så är det en befrielse. I och för sig har jag ökat min kompetens på kommunikationssystem med en oändlig faktor på ett år, men det var väl inte riktigt så den lärande organisationen skulle fungera...
Hemma har jag också varit flitig och STÄDAT! Vad gör man, jag blev så illa tvungen. Gunnar ringde igår och sa att han bokat hemresa idag, så då måste jag ju snygga till lite. Karlarna på jobbet tyckte det lät som nånting de borde säga. Men det är ju ett väldokumenterat faktum att det är han som sätter normen för städningen här i huset. Imorgon lunch klampar han in med sina fyra jättestora väskor. Eller var det bara två den här gången?
Torsdag 3/2-00
Idag har det gått i ett i ett på jobbet. Det är knappt jag hunnit fika. Ja, på eftermiddagen hann jag inte det, det är ju förskräckligt. På morgonen fick vi tag på finnen vi jagat hela veckan land och rike runt, och så visade det sig att han var i Västerås på kurs! Firma-världen är liten. Han skulle dyka upp efter kursen, framåt två-tretiden eller så. förmiddagen gick därför åt till att förbereda det mötet och skriva brev till kunden om att de är välkomna på fabriksprov av driftcentraldatorn, men helst vill vi inte att de kommer. De kan vara besvärliga och försena proverna...
Lunchen gick åt till att skriva ut färgkopior på skärmbilderna, eftersom jag skrev ut dem på den skrivare som det normalt ska ligga OH-film i. Halv ett ringde telefonen från ett Tillberga-nummer jag inte kände igen. Det var Gunnar som stod inne hos en granne vi inte brukar ringa till. Han hade inga nycklar med sig. Så jag fick kasta mig hem och släppa in honom. tillbaka på jobbet strax efter ett larmade min dator om ett annant möte jag hade glömt, så jag kastade mig dit och pratade besiktningsanmärkningar med Ronny. Under tiden vankade Kim och Lasse omkring som osaliga andar och vandrade ut och in i vårt möte och bara väntade på att vår vän från Finland skulle höra av sig.
När jag och ronny var nästan klara kom i alla fall bud att gästen skulle dyka upp strax efter tre, och vi skulle samtidigt få iväg färgkopiorna med DHL till konsulten. Halv fyra först dök han upp. Det var ett möte av typen "Vi vill ha svar på det" "Jo" "Vi vill ha en sån ritning" "Jo" "Vi vill ha svar senast på måndag" "Jo" "Vi vill inte betala mer" "Jo. Jag menar jaså" Så vi var färdiga halv fem. När jag kom hem var jag helt slut. Det här jobbet har lärt mig av med stressade dagar. Allting är ju ändå för sent.
Lördag 5/2-00
Idag ska vi åka ut till Björnön igen och prova nya skridskorna. Ikväll ska jag och Gunnar gå på bio, Bond. Eva och Greger kommer och tar hand om de små liven. Vi hade hand om deraas lilla liv igår, när de var på bio. De såg Sjätte sinnet, den var tydligen jättebra. Fast Gunnar har sett den redan, så det får bli Bond. Sen ska vi nog gå ut och äta efteråt.
Tisdag 8/2-00
Det har blivit stenhård konkurrens om datorn sen Gunnar kom hem från Malaysia och hade med sig en hel trave nya spel. Ylva vill spela "Kalle Katt", som betyder Lär dig läsa med Richard Scarry. Erik vill spela Age of Empire, och jag med. Och Gunnar spelar Tomb Raider 4. Så man kommer ju inte ens åt att skriva Intresseklubb nuförtiden. Posten får man vara glad om man hinner hämta varannan dag medan man borstar tänderna på kvällen.
Dagens fikaintressen har varit himla seriösa. I förmiddags hade vi en djup diskussion om andra världskriget, folkets lidanden, svenskarnas flathet och japanernas kollektiva medvetande. På eftermiddagen diskuterade vi religion. Islam jämfört med kristendom, katolicism jämfört med protestantism. Det verkar väldigt bekvämt både att vara muslim och att vara katolik. Allah är visst närsynt. Åker man utomlands så ser han inte om man dricker sprit till exempel. Inte bryr han sig om huruvida man följer Ramadan heller. Verkar praktiskt. Och är man katolik kan man göra vad som helst bara man ångrar sig efteråt och biktar sig. Då får man be tre Ave Maria och sen är det bra.
Mats berättade om Jehovas vittnen. Hans släkting är ingift i en sån familj och har konverterat (eller vad det nu heter när man blir Jehovas vittne). Han och hans fru fick tvillingar. Den ena drabbades av brusten artär i nacken. Läkarna frågade om de fick ge pojken blodtransfusion och han sa nej, fast han såklart ville säga ja. Då trädde någon lag i kraft som gör att läkarna kan göra det i alla fall, jag antar det är Lagen om vård av unga eller nåt. Så pojken överlevde, vilket han inte skulle gjort annars, och karlen gick fri inför Jehova. Också himla praktiskt tycker jag. Vart tog människans fria vilja och egna ansvar vägen? Det tycker i alla fall jag är viktigt. Allt jag gör är något som ligger under mitt eget ansvar och min fria vilja. Man måste lära sig att ta konsekvenserna av sitt handlande, inte bara lämpa det i knät på Allah, Gud eller Jehova.
Det är min åsikt, och den delar jag.
Onsdag 9/2-00
Den Mirakulösa Koltbarnsdieten.
Folk är alltid ute efter nya bantningskurer. Problemet med de flesta bantningskurer är att du inte får äta tillräckligt (svältbantning), det blir inte tillräcklig variation (fasta) eller du blir pank (köttbantning).
Följaktligen fuskar man eller slutar efter 3 dagar. Men nu finns den Mirakulösa Koltbarnsdieten. Genom åren har du säkert märkt att tvååringar alltid tycks vara i trim. Nu har hemligheten bakom succén avslöjats i denna bantningskur. Möjligen bör du rådgöra med läkare innan du börjar med denna diet, annars behöver du säkert träffa honom efteråt.
Lycka till!!!
Dag Ett
* Frukost: Äggröra på ett ägg, en rostad brödskiva med plommonmarmelad. Ät två tuggor ägg, använd fingrarna, kasta resten på golvet. Ta en tugga bröd. Smeta sen ut marmeladen över ansikte och kläder.
* Lunch: Fyra kritor (valfri färg), en näve chips, ett glas mjölk (3 klunkar, häll ut resten).
* Middag: En pinne, två femtioöringar och en krona, 4 klunkar Pepsi.
* Kvällsmål: Kasta en rostad brödskiva på köksgolvet.
Dag Två
* Frukost: Plocka upp kall rostad brödskiva från köksgolvet och ät den. Drick en halv flaska vaniljessens eller hårläggningsvätska.
* Lunch: Ett halvt läppstift "Skrikrosa" och en näve torrfoder för hund (valfri smak) En isbit om så önskas.
* Mellanmål: Slicka en klubba tills den blir kladdig. Ta den utomhus, släpp den på marken. Slicka tills den är ren igen. Ta sen in den och släpp den på ryamattan.
* Middag: En liten sten eller okokt ärta, som trycks in i vänster näsborre. Häll druvjuice över potatismos, ät med sked.
Dag Tre
* Frukost: Två pannkakor med mycket sirap. Ät en med fingrarna, gnugga in i håret. Ett glas mjölk, drick halva, proppa ner andra pannkakan i glaset. Efter frukost, plocka upp gårdagen klubba från ryamattan, slicka av luddet, lägg i finfåtöljen.
* Lunch: Tre tändstickor, jordnötssmör- och syltsmörgås. Spotta bitarna på golvet. Häll ett glas mjölk på bordet och sörpla upp det.
* Middag: En tallrik glass, en näve chips, hallondricka. Försök skratta ut drickan genom näsan.
Sista Dagen
* Frukost: En kvarts tub tandkräm (valfri smak), en bit tvål, en oliv. Häll ett glas mjölk över en skål med cornflakes, tillsätt en halv kaffekopp socker. När flingorna blivit geggiga, drick mjölken och ge flingorna till hunden.
* Lunch: Ät brödsmulor från köksgolvet och matrumsmattan. Leta rätt på klubban och ät upp den.
* Middag: Ett glas spaghetti och oboy. Lämna köttbullarna på tallriken. En slick mascara till efterrätt.
Torsdag 10/2-00
Jag har drabbats av en otrolig trötthet. Jag skulle kunna sova jämt! Den här eftermiddagen var en plåga bara därför. Jag är lika trött nu som jag var i början av graviditeten. Det kanske är dags att lyssna och gå och lägga sig i ide tills det går över.
Inga lönesamtal verkar det bli heller. Idag tog Christer sitt pick och pack och åkte till Skottland på storförhandling för Errochty. Så vi får väl se när lönekuvertet kommer hur mycket det blev. Om det blev nåt. Det finns de som har fått noll, enligt säker källa (=chefsperson med lönelista). Undrar hur det skulle kännas att få noll? Det kan inte vara kul. Alla vill ju ha över medel. Fast det räcker om jag får över medel. Medel är 2,92%, en hejdlös summa. För min del skulle det innebära drygt 500 kr. Det är ju faktiskt så det märks på utgångssiffran på lönespecen i alla fall. Nästa tusenlapp, att komma över 20, det lär ju sitta hårt åt. Jag är ju varken civilingenjör eller har nåt mellan benen...
Skåjterna gjorde mesklockor idag. Då smälter man kokosfett, blandar i fågelfrö, och så fyller man en lerkruka som man stoppat en skogspinne i. De gjorde det på Myror i brallan för ett par veckor sedan.
Söndag 13/2-00
Vi har varit i Örebro i helgen, jag och Gunnar. De små liven dumpade vi i Skultuna hos farmor och farfar. Bowlinghallen låg mitt i Örebro och hotellet låg ännu mer mitt i , på andra sidan ån jämfört med Slottet. Det märktes på parkeringsräkningen att det var centralt :-/
Bowlingen gick väldigt dåligt för de flesta, men en avanledningarna att åka dit var ju att ha trevligt med klubbkompisarna med respektive. Jag hörde ju då till de sistnämnda. Vi kom inte förrän mitt på dagen och då var de andra damerna sedan länge utflugna på stan. Jag tittade en stund när Juha och Ossi spelade och sen när Gunnar började spela. Sen när damerna kom tillbaka fullastade med kassar från Örebros affärsstråk så följde jag med dem till hotellet. De andra skulle äta så jag gick en stund på stan själv. Jag hittade en tygaffär, men inga tygesr som skulle passa till drakdräkt eller prinsessklänning. Jag får gå till Lindberg&Hellberg i veckan.
På kvällen var det middag. Först träff i paret Roos' rum. Diverse bowlinghistorier fick man höra där. Det ska bli SM i Norrköping i maj. Det sägs att damerna inte ska få följa med, men får vi det så ses vi väl Tiina?! Vi åt hummersoppa till förrätt, jag och Gunnar. Sen åt han filet mignon med klyftpotatis, URK! Jag har inte kommit över min aversion mot kött och pommes frites sen Kihansi än... Det går väl över i mitten på juli när lilla livet behagar komma ut. Jag åt vegetariskt! Kronärtskockor med vitlökscr''ém och vitlöksrostade krutonger, garnerade med färsk timjan. Mums! Sen höll jag på att dö, särskilt som jag hade Åsas pansarbrallor på mig.
Jag hade Stay-ups med mig, och inga extra strumpor, för såna går ju aldrig sönder. Sen när vi skulle gå så tyckte jag kanten stack fram under min korta kjol och jag skulle dra upp en strumpan lite till. När jag var precis uppe satte jag min långa tumnagel i strumpan, precis under spetsen. RITCH!! så hade jag en två centimeter bred maska ner till knävecket. Och svarta strumpor så klart. Jag ringde akut till Åsa och tänkte att jag får väl stå ut med att ha strumpbyxor, bara hon har några,. Det hade hon. Med Firm Control Top, dvs pansarbrallor. Jösses! Innan jag fick på mig dem! Och ingen kunde ana att jag är gravid i femte månaden efter det. Dock blev det lite väl häftigt tajt efter en bastant middag. Det var skönt att få ta av sig dem och släppa ut magen sen.
Måndag 14/2-00
Jag har börjat fundera på hur jag ska utveckla mina sticksidor, det är de som drar överlägset flest besökare till mina sidor. Hmm... Jag ska nog utöka stickskolan med montering och kanter i alla fall, och så börja bygga upp ett mönsterbibliotek, med diverse strukturmönster och färgmönster. Och så får jag väl ta och designa lite mer beskrivningar... Det värsta är att jag inte har tid att sticka upp de modeller jag tänker ut, jag har för mycket annat för mig. Ibland önskar jag att jag hade lite färre intressen. Men å andra sidan kanske det är tur att jag har så många, eftersom jag tröttnar fort på allting. Då lägger jag ner ett tag och sen återkommer jag. Så alla projekt blir slutförda förr eller senare, oavsett om det gäller stickning, sömnad, bokläsning, släktforskning, scouting, hemsidessnickeri... Den kära Familjen påstår att jag ärvt det efter min fader. Han var likadan.
Tisdag 15/2-00
Den äckliga tisdagen blev plötsligt en väldigt trevlig tisdag när jag fick reda på mitt lönepåslag: 1500 kr!!! Det trodde jag inte kunde hända på Firman om man inte är civilingenjör eller har nåt mellan benen. Jag blev så glad att jag åkte och handlade semlor till fikaklubben. Sen köpte jag en trisslott och vann 50 kr! Då bytte jag den mot två. Den ena vann jag 25 kr på. Så den ska jag byta mot en som det är 10000 kr/månad i 10 år på. När jag kom hem hade jag fått ett utbetalningskort från SIF, för att jag betalt för mycket i avgift. Undrar vilken planet som står i ett gynnsamt läge nu? Vilken planet har att göra med pengar?
Torsdag 17/2-00
Snörvel snörvel snörvel. Hemma och är sjuk. Det är inte kul när det blir så. I och för sig är det ju trevligt att vara hemma, bara man mådde bra så man orkade göra nånting. Jag har plockat ur diskmaskinen, det var ungefär vad jag orkade. Jag har tittat på den jättelika högen med tvätt också, men den ligger kvar. Jag har sytt lite på Ylvas prinsessklänning, och så har jag spelat lite spel. Och sovit och snörvlat och snytit upp en halv toarulle och druckit fyra liter vatten.
Fredag 18/2-00
Repris av gårdagen. Usch!
Lördag 19/2-00
Måndag 21/2-00
En dagbok är ett märkligt ting. En bunt papper, limmade eller bundna i ena sidan, omslutna av ett på pärmar i hårdkartong, kanske klädda med plast, papper eller tyg. En bunt papper som får de mest makalösa förtroenden.
Numera finns den andra varianten också, den som inte består av papper, utan av bytes och bits. Till exempel den här. Olika dagboksskrivare på nätet är olika populära. Jag har märkt att det ofta är samma personer som rör sig i kretsarna där jag själv rör mig. Man läser en dagbok, skriver i en gästbok, hittar någon där som också har lämnat ett spår efter sig, går dit, och finner samma personer där som i den dagbok man nyss lämnade. Sen finns det de som är mer perifera. Dit får jag räkna mig själv. Många av mina dagboksfavoriter har över hundra besök varje dag, jag drömmer om att hamna över tjugo fasta läsare per dag. Vad det beror på att olika dagböcker är olika populära vet jag inte, jag kan bara gissa. Flera av dem jag läser regelbundet har gästböcker där de regelbundet kommenterar inläggen, kanske är det det som lockar? Men för at skriva i gästboken måste man ju bli lockad att läsa det som står i dagboken först.
Mina favoriter uppdaterar ofta, och skriver ofta ganska långa stycken, reflektioner varje dag. Kanske är det det som lockar. Engagemanget i dagsaktuella händelser. Sånt brukar vi avhandla på fikarasterna på jobbet, sen är tankarna man hade kring ämnet borta. Det tänkta är redan sagt, och det känns som en blek kopia att försöka skriva om det här. Kanske är jag en blek kopia av mig själv såhär på nätet, det måste någon annan avgöra, jag sitter för nära för att se det själv i så fall. Kanske ska jag ägna mig åt mina sticksidor istället, de drar mer folk än Intresseklubben. Eller kanske ska jag ägna mig åt pappersdagböcker? Fast nej, det hade jag slutat med långt innan jag började skriva på nätet.
Mina pappersdagböcker har jag sparat, allihop, och vårdar dem ömt. Min första är i grön plast och har en ful travhäst på framsidan. Och hänglås. Jag fick den när jag fyllde nio år, och började genast skriva i den.
77.09.17
Kära dagbok (så hade jag ju läst i Starlet att man skulle skriva)
idag är det så fint väder och jag fyller 9 år. Först vaknade jag som vanligt, så kom jag på att jag fyller år idag. Då låtsades jag som jag sov ända tills dom kom och uppvaktade mig. Sen klädde jag mig och öppnade paketen före jag fick en vit blus och en tröja som det är många färger på och en dagbok och kenkläder.
Tisdag 22/2-00
Det har hänt nåt idag. Min mage måste plötsligt ha kastat sig in i en växtspurt. Det har hänt absolut ingenting sen trettonhelgen ungefär, men nu, idag, på samma dag, var det tre stycken "farbröder" som började kommentera magen, som inte har sett nåt förut. Det kan inte bero på nya kläder heller, för jag hade exakt samma kläder igår och ingen såg i alla fall. Dessutom har jag väldigt ont i fogarna idag,, (ja, i bäckenet alltså), så det är nog nåt på gång. Imorgon blir det ultraljud för andra gången, då får vi väl se om det lilla livet har växt till sig nånting.
Onsdag 23/2-00
Vi var på ultraljud nummer två. De påstår fortfarande att det är bara en bäbis. Och nu har jag väl lite lättare att tro på det, jag har ju "växt i" magen lite, fast som jag skrev igår så är det visst dags att växa ur den igen. Det fastslagna datumet är numera den 26 juli. Det är ganska intressant det där hur man räknar beräknad förlossningstid. Först räknar man efter "sista mens", alltså första dagen av sista mensen man hade innan man märkte man var gravid. Då räknar man det datumet och lägger på nio månader och en vecka. Plus-minus två veckor, för det är ju en lite osäker metod. Sen får man remiss till ultraljud för att säkerställa nedkomstdatum. När man går därifrån har man ett beräknat datum. Plus-minus två veckor. Låter väldigt säkerställt och bra tycker jag... Nåja, jag ska väl inte behöva gå ända till den 26e hoppas jag, båda de andra har kommit före ultraljudsdatumet. Fyra dagar respektive tio dagar före. Den här gången har jag i alla fall bestämt mig för att jag SKA ha semester innan, så jag tar semester från den 3e. Då borde jag få två veckor i alla fall. Plus-minus två veckor.
Torsdag 24/2-00
Grattis till svärmor Kerstin som fyller 60 år idag!!
Vinter och smörgåstårta är väl de två ord man kan sammanfatta denna dag med. Det började snöa vid lunch, sen vräkte det ner hela eftermiddagen. Nu när klockan är åtta har det kommit 10-15 cm.
Vi åkte direkt från jobbet till Skultuna för Det Stora Firandet. Hon fick en resa till Grekland, som är bokad till i slutet på maj. Alla tillbehör fick hon också, badlakan, Ouzu, drachmer. Ett totalåtagande från släkten kan man säga.
Fredag 25/2-00
En strålande vinterdag har vi fått idag, synd och skam att man har jobbat. Faast jag var ute på lunchen och skummade bokrean lite. Det blev bara fyra böcker. En om bärnsten, "stenen som flyteer och brinner". En om stickade djur, en kokbok om Cajun- och kreolköken och en forskarrapport om studier av babianer i Kenya, "Nästan som människor".
BIP verkar ha brutit ihop, jag får inte ens hem mailen längre. Hoppas ni hittar min "spegelsite" på Passagen. Läser ni det här så lär ni ju ha gjort det förresten.
Söndag 27/2-00
Den här helgen har visat upp vintervädret från absolut bästa och absolut sämsta sidan. Lördag var det strålande solsken och ett par minusgrader, jag satt ute och läste i flera timmar. Idag har det töat, blaskat, regnat och blåst. Usch!
Igår kväll var Greta och Janne här och åt middag. Vi har inte träffats sen i somras. Den här årstiden är det som att vi yrvaket ser oss omkring och upptäcker att vi hela vintern legat i ide och inte har träffat nån alls. Och så får man bråttom att börja bjuda in folk. Det är likadant varje vinter. Man märker inte när umgänget avstannar i december, man bara märker uppvaknandet fram i februari.
Idag har det blivit mycket stickat, det har nämligen varit mycket skidåkning på TV. Herrarnas skidskyttestaffett blev avbruten på grund av dimma på fjärde sträckan, undrar hur de kommer att lösa det? Det lät som att de ska köra om hela tävlingen. Jag tycker de borde köra om fjärde sträckan bara, med de tidsavstånd som lagen hade idag. Såg ni förresten letten som inför tredje sträckan inte ens hade på sig skidorna när hans kompis kom brännande från skogen?? Tur för honom att han både åkte och sköt hyfsat sen, annars hade han nog åkt på kompanistryk i kväll.
Måndag 28/2-00
Finns det sexig sport? Fikaklubben hade djupsinniga diskussioner på eftermiddagen. Alla var överens om att det finns Osexiga sporter, även om åsikterna gick isär om vilken som var värst. Herrarna röstade på brottning. "Tänk bara att gå upp i parterrläge, det skulle jag aaaaldig göra!"
Jag röstar helhjärtat på tungviktsboxning som världens mest osexiga sport. Boxare, stora som tjurar, smarta som humlor, dänger varandra mest möjligt på kortast möjliga tid. Och så är TV1000 där och filmar. Och visar slagen i slowmotion. Slaget träffar, huvudet kastas snett bakåt, svett, blod och dregel stänker över publiken. Får man skyddsutrustning tilldelad om man har plats på parkett? Det måste ju vara värsta smittspridningen på boxningsmatcher. Och så vill man förbjuda porr på TV! Tungviktsboxning är mycket värre. Och det kallas dessutom sport.
Den enda sport vi kom fram till som kan kallas sexig skulle möjligtvis vara tävlingsdans i latinamerikanskt. "Den enda sport man kan bli indragen i faderskapsmål efter att ha utövat".