Torsdag 3/4-03
Bästa reklamen på radio just nu: "Vill man ha raka brädor?" "JA, DET VILL MAN!" "Kom till Villman bygg och trä i Västerås..."
Förövrigt är vintern tillbaka, lagom till Es fotbollspremiär igår. Det är snöstorm idag!
Dessutom har jag varit på klädbytardagar i Hökåsen och fyndat. Kyrkan ordnar två gånger om året klädbytardagar, då man får lämna in begagnade, men hyfsat välskötta kläder till försäljning. Man sätter själv priset. Halva förtjänsten får man behålla, andra hälften går till kyrkan. Det som inte hinner bli sålt går till "hednamissionen" och gör alltså nytta i alla fall. Priserna brukar vara minst sagt överkomliga. Bästa fynden i år var två handstickade, mönsterstickade koftor och en tröja, för 20, 15 och 10 kr. Kan ni fatta det?! Helt otroligt är det faktiskt. Tröjan köpte jag till I, men när jag kom hem med den så sa hon "Tyckej inte om den. Inte så fin. Den allejgisk!" Nehej, icke godkänd, den fick gå vidare ut i bekantskapskretsen. Koftan av melerat garn med flätor i resåren och broderade blommor på axlarna blev däremot godkänd. Den andra koftan var för stor för I och för liten för Y, så den lägger vi på tillväxt. Jag kunde bara inte låta den hänga!
Fredag 4/4-03
Jag har anmält mig som hårmodell! Jag har varit det en gång förut, för femton år sen. Det var ganska kul. Dessutom så hade jag en klipptid den 9/4, men eftersom jag ska till Frankrike så fick jag lov att avboka den och fick ingen ny förrän efter påsk, och frisyrvisningen är på skärtorsdagen. Så det är ett sätt att snygga till sig före påsk.
Jag ringde till salongen som ska ha visningen och fick prata med en liten gosse som lät som att han var 22 ungefär. "Jo, jag var intresserad av den har hårmodellgrejen ni har annons på." "Kul!" "Får man vara 35?" "Jaa, det är ju kul om det är nån som är.... öh... inte äldre, det menar jag inte, men nån som inte är 20." Otroligt roligt! Jag höll på att skratta ihjäl mig, tur att jag är så bra på att hålla masken. På måndag kväll ska jag dit och bli utvärderad, så får vi väl se om jag får komma med, fast jag är 15 år äldre än alla andra. 30 modeller skulle de ha. och visningen är alltså på skärtorsdagen på Pluto i Västerås. Kom dit och kolla! I alla fall om jag är med. Rapport på måndag/tisdag när jag vet.
Tisdag 15/4-03
Nähä, det sket sig med modelleriet. Jag blev i och för sig godkänd. Den lille gossen tyckte till och med att det såg väldigt bra ut. Men, men, G åkte till USA klockan 7.30 på lördag morgon (Jag kom förövrigt hem klockan 23.00 på fredag kväll) och han är alltså inte hemma. Dessutom är vi bjudna på "husmiddag" hos Syster Yster och Gg på skärtorsdagens kväll. Det hade ju gått att klämma ihop, om jag skulle varit hos frissan på eftermiddagen och sen åkt till Syster Yster och sen haft med övernattningsgrejer åt alla, åkt ner på stan och visat upp mig och sen hem till dem igen och sovit över. Stressigt, men det hade gått. Sen dök det upp ett inbjudningskort till Y. Hon är bjuden på födelsedagskalas i Tillberga klockan 15-17. Då sket sig hela planeringen och jag sa ifrån håruppdraget. Tur att jag inte bokade av min vanliga klipptid den 23e... Fast jag hade väl det här på känn.
Jag har hunnit med en Europaturné sen vi sågs sist också. På tisdagen den 8e april åkte jag och kollegan Birgit till Belfort i Frankrike, nära den schweiziska gränsen. Man flyger faktiskt till Basel, sen gäller det att kliva ut genom rätt dörr så man hamnar i rätt land. Vid midnatt var vi framme på hotellet och jag fick öva skolfranska. I och för sig pratar de flesta i Frankrike hyfsad engelska nuförtiden, men ändå. Taxichaufförer är förresten undantagna, de begriper inte många ord engelska. På morgonen åkte vi firmabuss till fabriken dit vi skulle. Vi hade ett givande möte där vi fick svar på en hel massa frågor. Största frågan kvarstår dock: Vilken magnetisering ska de ha?
Vi var färdiga redan klockan fyra, så då packade vi ihop och åkte hem till hotellet och gick sen ut på stan. Priserna är ungefär desamma som här hemma. En stor skillnad som vi märkte var att om man kom in i en affär och kollade en prislapp så var inte den representativ för hela butiken. Alltså, om första plagget var dyrt var det inte säkert att nästa var det. Mycket större blandning på prisklasser i samma nutik alltså. Här hemma är det mer likformigt. Antingen går man in i en billig affär eller i en dyr affär. Sen tog vi ett glas dåligt rödvin på Café Leffe, landmärket framför andra i Belfort. Ja, för mig då, det var det jag utgick från för att hitta hem. Största landmärket är väl annars fortet på berget, som jag antar att staden är uppkallad efter. På kvällen gick vi tillsammans med vår värd Christian till gamla stan "Le vieille ville" (vjej vij) och åt middag på restaurang Servettringen.
Torsdag morgon fortsatte vi med bil till Schweiz för konsortiemöte. Vi släppte av Birgit först, klockan 8.25 i Basel. Sista incheckning var kloch 8.25, men hon hade klarat sig. Christian och jag fortsatte till Birr och kom en halvtimme för sent pga trafik och vägarbeten i Basel. Snöade gjorde det också! Tur att jag inte fått för mig att det skulle vara vår där nere. Möte hela dagen med hela konsortiet utom Franck från Grenoble. Samtidigt hade våra chefer möte en våning ner. Dem skulle vi träffa på fredagen. Jag och Svante hade bestämt att vi skulle bo i Baden, 15 minuters väg från Birr, för vår norske chef skulle bo där. De andra hade bokat rum i Birr. Vi dividerade en stund fram och tillbaka om vi skulle äta middag tillsammans allihop, men beslutade att vi inte skulle det. Stackars Fernando från Lissabon, han blev tvungen att äta middag med 7 pers som pratade franska med varandra, även hans egen chef tydligen. Jag och Svante och Egil åt istället en nordisk middag på en italiensk restaurang i Baden och hade mycket trevligt.
På fredagen hade vi "Supervisory board" planerat 9-12. Många overheads och många siffror blev det. Vi var färdiga klockan 14. Christian körde mig tillbaka till Basel där jag försökte hitta något att köpa hem i tax-free-butiken, men det var verkligen snordyrt, så det blev ingenting av med det. Istället satte jag mig i den trevligaste lounge jag någonsin sett. Den var byggd med stora takfönster och samlingspunkten i mitten hade kanske sju meters takhöjd, lagom för de äkta palmerna(!) att växa i. Sen var det hyllor runt om på övervåningen där de hade vilstolar och mobilförbud. Enda nackdelen var att de hade äckligt vin. Det fick bli öl istället. Fransmännen klarar även det.
Måndag 28/4-03
Blähä, vad dålig jag är på att skriva. Men påsken förflöt i stilla ro och sen har en sjuk vecka förflutit och plötsligt är det en halv månad sedan jag hörde av mig. Inte har jag nåt roligt att berätta heller, vad jag vet. Så jag får väl gråva ner mig igen och gräma mig över mina besökssiffror sjunker i rasande fart. Nu är det väl bara de närmast sörjande kvar skulle jag tro. Jag ska försöööka bättra mig.
Tisdag 29/4-03
"Det kommer en norrman som ska prata tidplan med oss idag. Du får ta hand om honom" förkunnade Svante igår morse. Jahaja, tacktack. Han fastnade dock på Gardermoen, så han dök inte upp förrän vid tvåtiden. Då visade det sig dock att han var en mycket trevlig norrman som pratade otroligt fort. Jag fick nästan problem att hänga med. Jag är inte riktigt van vid det när det gäller norska, jag brukar hänga med. Det som slog mig mest var att han var en karbonkopia av MO, eller snarare tvärtom. Håvard är väl 10 år äldre. Samma ögon, samma gester, samma skratt, det var nästan spöklikt. Så kom det sig att dagen utvecklade sig åt ett helt annat håll än jag trott när jag kom på morgonen, och slutade i en bjudmiddag på Karlsson på taket. Nejnej, det var inte bara han och jag, Svante var också med. Och jag hade minsann bil, så allt var väldigt städat.
Onsdag 30/4-03
Vi har minsann kommit ihåg att hissa flaggan idag, till Konungens ära. Det är ett led i vårt nya liv, då vi ska öppna posten varje dag och städa varje vecka och planera maten i förväg och så.
Apropå ingenting så läste jag i tidningen idag om ungarna som rånade en 84-årig tant här i stan. Det är en riksnyhet, så det har säkert ni också hört. Det som stod idag gjorde mig dock ännu mer upprörd än rånet och misshandeln i sig själv. Det gjorde mig naturligtvis också förbannad, men idag stod det att mamman till den ena pojken har i ett och ett halvt års tid försökt få hjälp av socialen att ta hand om sin pojke för att hon känner att hon inte räcker till, men socialen har sagt att "Nehej, det går inte, för han har inte begått något tillräckligt allvarligt brott ännu". Ännu! Nu har Ännu kommit och man kan fråga sig hur svårt det hade varit att förhindra om denna mamma hade fått hjälp när hon bad om det.
<A HREF="http://home.bip.net/maria.vabulis>Startsidan